Veckobrev Citykyrkan v28 2021

Kära församling.

Här kommer en hälsning i sommartid. Vid månadsskiftet juni-juli avslutade jag min tjänst och det känns fint att få skriva några rader och tacka för den tid som jag fått vara anställd i församlingen. I fredags var jag inne i kyrkan för att kolla posten och då blev jag uppmuntrad av alla små påminnelser om vår församlingsgemenskap. Spår av barmhärtighet: rader av vetemjöl, linser, schampo och andra varor som skänkts till mathjälpen. Spår av bön: de rangliga gula vaxljusen som ligger lite här och var och aldrig tycks ta slut. Spår av barn: gosedjur och leksaker som ligger framplockade och täcker hela mattan i ett av rummen på ovanvåningen. Det värmde mitt hjärta. Världskartor och bilder på våra missionärer: spår av kärlek och givande som sträcker sig ut i världen långt bortom S:t Larsgatan 19. Och så korset i kyrksalen som påminner om Jesus, Källan som allt det andra goda utmynnar från.

När jag tänker tillbaka på mina erfarenheter i tjänsten slås jag av några likheter med vår familjs första sommarveckor som just ligger bakom. Vi har haft härliga, intensiva veckor med sol, bad, dop och dyrbar gemenskap med släkt och vänner. För mig har några riktiga guldstunder varit när vi plockade blåbär och kantareller i smålandsskogen med min faster och farbror, och när jag och ett av barnen satt på bryggan en kväll vid en spegelblank sjö i solnedgången. Det finns mycket att vara tacksam för.  Stundtals har sommarveckorna också innehållit mer frustrerande inslag: förberedelser och planering som aldrig tycks ta slut, (den ständiga packningen inför resor och badutflykter!), krockar mellan olika familjemedlemmars önskemål och behov, kraft som sinar innan dagen är slut och förväntningar som inte alltid matchar förutsättningarna.

I både sommarglädjen och sommarutmaningarna känner jag igen mina erfarenheter av tjänsten i Citykyrkan. Stundtals har det funnits utmaningar men det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på dyrbar gemenskap och många guldstunder. Det vackraste jag bär med mig är alla små glimtar av Guds rike mitt i församlingslivets ”vardagspuls”: samtal runt kaffebordet där någon berättar om livssmärta och blir mottagen med sådan värme och omsorg att man anar att Gud läker något inuti. Fina möten med barn och unga i våra olika mötesplatser och läger. Jag minns särskilt en ung person, van vid utanförskap, som fick höra evangeliet om Jesus och tog emot det med sådan glädje att jag fortfarande minns hur det lyste ur ögonen. Jag kommer också ihåg en småbarnsmamma som efter en gudstjänst anade att en vän hade det svårt utan att något har sagts. Hon följde den inre maningen, kramade om vännen och sa: ”det kommer att bli bra” och tårarna rann på dem båda. Denna lilla handling blev en påminnelse för vännen om Guds omsorg och hoppet återvände i en tuff situation.

Genom församlingslivets guldstunder och utmaningar har jag återkommit till Guds trofasthet. Han är en källa med liv där vi får vila ut och hämta ny kraft när orken tryter. I Guds källa finns glädje för den ensamme, matkassar för den hungrige, hopp för de förtvivlade, någon att komma till när mörkret känns för mörkt, läkedom och tröst, förlåtelse och nya möjligheter för den som kör fast. Min bön är att Citykyrkans församling ska få upptäcka ännu mer av den källan framöver och fortsätta låta hoppet få ta kropp i Linköping och omvärlden.

Så önskar jag er alla en härlig fortsättning på sommaren och påminner om att trons källa finns tillgänglig också under intensiva sommarveckor – både i guldstunder och i utmaningar.

Varma hälsningar Josefin

P.s. Ta vara på våra stugmöten under sommaren när ni är hemma och har möjlighet. För info om plats och anmälan se Citykyrkans hemsida.

Nu på söndag 18/7 är stugmötet flyttat till kyrkan, Matssons bjuder på fika, anmäll er till Lars på tel 0734-182018, tid som vanligt kl 10:30